fredag 17 maj 2013

Härliga svett

Jag kämpar på med min löpning och det funkar bra. Sprang milen under timmen igår igen, på 59:40 men ändå. Det räknas! :) Och trots att jag missat att köpa allergimedicin och trots att jag smällde i mig en stor chokladbeskvi till eftermiddagskaffet.
 
Satan i gatan vad jag är bra! ;)
 
 
Vädret gör nog sitt - det är så dyngskönt att få springa i linne och bli alldeles genomsvett! Så där så att armar och händer till och med blir blanka av svett - det är så jäkla skönt!!!
 
 
Svett till och med på handen...

 
Det är så skönt att det är sommar och varmt och att jag nu kan ta fram alla mina ballerinaskor. Är det något jag är en sucker för så är det just det - ballerinaskor! De är billiga (oftast ;)) och finns i alla möjliga färger och modeller. Jag älskar det!



Hur skitiga kan de bli?
 
Men den sista veckan har jag gått runt i dessa. Dotterns gamla avlagda Converse. Hon tyckte nämligen att mina, som fortfarande var vita och fina, var bättre i storleken eftersom dessa var för små. Och ja, det är de säkert. De var ju lixom lagom till mig.... men vad gör man inte för kidsen? Så - jag trampar runt i skitiga äckliga och dessutom för små Converse. Som jag måste ha ett plåster på lilltån för att annars får jag sånt skavsår....
 
Jag är knäpp... :)

tisdag 7 maj 2013

Så - hur gick det då?

Jo, det gick käpprätt åt helskotta! Sjukt besviken!!!

Jag kände redan innan att det var segt i kroppen så jag tog mig en runda på ett par km för att värma upp. Jag är ju alltid segstartad, det tar 5 km innan jag är riktigt snabb i benen. Men jag kände direkt när jag började småjogga att det var segt som attan. Tog mig runt ett par km, hängde med på den arranerade uppvärmningen och sedan gick startskottet. Det är ju som alltid mycket folk i starten men det brukar ju passa mig eftersom jag är lite segare i början. Men när jag väl kom ut från flaskhalsen så kände jag att det var segt som attan. Inget klipp i steget alls, what so ever! Redan där kanske jag gav upp lite... när man sedan hör hur Runkeeper bekräftar att det inte går så jäkla snabbt heller, då var jag färdig att ge upp. Jag hoppade vattenstationen för att tjäna någon minut men det hjälpte ju inte tyvärr. Jag kom aldrig igång i loppet, fick stanna och gå flera ggr. Det har ju inte hänt på mer än 1,5 månad sedan att jag behöver det på 5 km. Det har bara varit att springa på.

På fredagsmorgonen fick jag det dock bekräftat - allergin har slagit till! Svullna ögon som kliar något fruktansvärt. Så det kan ju ha varit det, och en dålig dagsform, som gjorde att det inte gick så bra som jag ville.

Men nu är det bara att ta nya tag, nästa gång är det ju inte 5 km utan 10 som gäller och då är det lättare att ta igen tiden även om starten är dålig. På 5 km har man egentligen inte en chans att göra det överhuvudtaget. Inte jag i alla fall, som är seg i starten.
 
Hur som. Det är varmt och skönt ute, bara att ge sig ut och träna mer! Däremellan kan man ju lata sig i en solstol med en bra bok och en kall islatte!
 
Det är jag jäkligt bra på i alla fall!




torsdag 2 maj 2013

Äntligen maj... och idag är det dags!

Så kom den härliga värmen till slut. I alla fall i mitt hörn i trädgården. Där låg jag nästan hela dagen igår. Bara låg där, utan dåligt samvete alls. Sol och värme - det är så underbart! Tog mig i kragen och gick en liiiiiiten promenad med mannen på kvällen bara, annars bara latade jag mig. Och så måste det ju också få vara ibland. Att de älskade vännerna gick hem mitt i natten och det gått åt väldigt många olika sorters glas var kanske också en bidragande orsak till latandet. Men i själen mådde jag som allra bäst!

Idag är det bara att ladda om dock, jo minsann, för idag har jag ett mål att nå. Det som jag kämpat för i ett antal månader nu. Hoppas verkligen verkligen att jag klarar av det! Och gör jag inte det, så är det inte hela världens undergång heller. Men tråkigt är det såklart... Jag är ingen tävlingsmänniska som tur är! Eller ja, kanske synd, med tanke på att kämparandan kanske varit lite bättre då. Men nu får jag ta det som det är, jag har kämpat så bra jag har kunnat efter min förmåga och det är bra nog för mig.

Så - koooooooom igeeeeeeen! Laget Full rulle köttbulle - nu kör vi!

:)

tisdag 30 april 2013

Sköna maj - kom då!

Bläddrade igenom min blogg lite snabbt och inser en sak - jag skriver bara om träning och alkohol! Om man tittar på bilderna i alla fall....

Fy vad hemskt! Fast det är ju ändå livets glädjeämnen på något sätt, i alla fall för mig, så det är inte så konstigt kanske. Vin och löpning... he he - vilken kombo! Men faktiskt så är det ju så att det är för att alkoholen, vinet, oftas intas tillsammans med vänner som jag håller kär. Och det är ju där den där översociala personen kommer in....

Men det är så trist att skriva om det som är jobbigt och tungt. Fast ibland behövs det också så klart. Det kanske jag får ur mig ändå nuförtiden inser jag. Kanske genom träningen...

I alla fall, eftersom mitt lilla troll var krasslig igår fick hon vara hemma en dag från skolan. Det skulle ju visa sig att hon egentligen var alldeles för frisk för det, men det är en annan historia. Så jag tog mig inte till jobbet förrän på eftermiddagen då jag hade ett möte. Eftersom det fortfarande råder parkeringskaos fick jag snällt ta bussen. Latmasken i mig orkade bara inte pumpa cykeldäcken... Exakt hur lat får man bli? Så när mötet var slut hade jag ju såklart precis missat en buss hem. Då chockade jag mig själv lite genom att bestämma mig för att promenera hem. Bara så där! Har aldrig någonsin hänt förut! Nej, då skulle det planeras och gympadojjorna skulle med och så vidare. Men nu tänkte jag att, vad fasen, hur långt är det? Drygt 5 km - det är väl bara att gå!

Och när jag väl bestämt mig för det, pluggat in lurarna i öronen och börjat gå så kom jag på att jag måste maxa tiden jag får för mig själv. Så jag ringde min vän, som har cancer. Så skönt att få promenera och bara prata utan att bli störd av någon. Bara gå, och mala på om allt och inget. Och hon blev glad att jag ringde? Såklart. Alla behandlingar är avslutade och nu är det bara att vänta och se, om det har lyckats. Det där måste vara något av det hemskaste, att bara vänta.......... Jag vet inte om jag skulle stå ut. Det måste man ju, men det känns helt fruktansvärt omänskligt att behöva gå och bara vänta efter allt som man varit igenom. Att gå från att vara i sjukvårdens omhuldande famn varje dag i flera veckor till att vara själv hemma, dag ut och dag in, med en väntan som man inte kan göra något åt. Inte ett endaste dugg! Och i den väntan dessutom inte veta om det gick vägen eller inte.

Så.

Jag värdesätter mitt friska liv extra högt idag och tänker njuta av att få umgås med fina vänner ikväll då de kommer hela familjen för att fira Valborgsmässoafton hos oss.


Sköna maj, du kan gärna komma nu!

måndag 29 april 2013

Att nå ett mål

Inför helgen som var fanns inget inplanerat i vår kalender. Det är så skönt att ha det så ibland, även om jag är lite översocial om man frågar en del. Men det är så skönt att inte ha något inplanerat, att de måsten som ändå finns kan göras i den takt och ordning man vill. Jag menar, städ och tvätt gör sig inte självt riktigt. Men det kan vara helt ok att göra det, bara jag inte är tvingad att göra det i en viss ordning. Ja, det kanske låter konstigt men jag funkar så. I alla fall vad det gäller hemmasysslor. Och det finns ju en del av den varan om man säger så, men 2 barn och nästan 3 (dvs en make). :)

Så, jag inledde med en skön och slapp fredagskväll med många koppar te och ingen alkohol. Tänkte, att om jag nu partajat så mycket de senaste helgerna så kan jag ju faktiskt låta bli fredagsglaset. Och det gick ju hur bra som helst! En film, lite makemys i soffan och varmt gott te.

Efter denna fredagskväll sover man gott! Och vaknar hungrig! Så jag gjorde frukost med omsorg ganska direkt, eftersom ett löppass stod på schemat. Jag kan inte äta precis innan jag ska springa och morgonlöpning är inte min grej heller. Så lite sakta satte jag på en maskin tvätt och lufsade runt, plockade fram träningskläder och började ladda så smått. Jag måste liksom intala mig själv att det är roligt att träna på morgonen, peppa mig själv. Så efter ett par timmar och några tvättmaskiner senare snörade jag på mig skorna och gav mig ut. Jag är fruktansvärt stel på förmiddagen så jag tog en längre uppvärmningspromenad än jag brukar, den tog nu 15 minuter. Sen på't bara! När jag sprungit 15 minuter så säger Runkeeper i mitt öra att jag sprungit 2,5 km. Då räknar jag snabbt ut att jo, det är möjligt att springa milen på en timme om jag börjat så bra. Det är ju så jag fungerar, att efter ca 5-6 km så lossnar det och jag kan springa fort. Har jag då klarat 2,5 på 15 minuter så ska det ju gå... rent teoretiskt i alla fall. Och det gjorde det! När jag fick rapporten i örat att jag flera ggr hade en pace på 4 minuter/km så trodde jag inte det var sant! Jag flög fram (ja ja, det kändes så!) och när jag fick rapporten på 50 minuter så insåg jag att det skulle verkligen gå - jag har klarat mitt mål att springa en mil på under en timme! Och detta en hel månad innan utsatt datum! Jag hoppade av lycka när jag kom hem, trots stumma ben! Så gaaaaaaalet glad!!!!

Det firade jag genom att byta ut vattenflaskan mot bubbel på kvällen! Att detta kämpande i flera månader skulle ge ett sånt här resultat trodde jag aldrig!! LYCKA!!!



 
En glad rödnyllad fläskfia som byter vattenflaskan mot....


 
.... bubbel!
 
Nu tar jag mig an veckans kommande lopp och tror att jag klarar det delmålet. Det som såg så mörkt ut för bara en vecka sedan är faktiskt rimligt nu.
 
Nu jäklar ska här springas!
 
 

måndag 22 april 2013

Vårfloder

Vilken underbar helg vi haft!
 
Den inleddes med tjejfest på fredagskvällen. Alla mina fina var samlade! Det är så härligt, att vi fortfarande umgås vi som känt varandra från fjärde och sjunde klass. Vi är inte gamla men har ändå känt varandra i 24 år, jag och min bästis! ♥ Vi är lika vad det gäller matlagning och vi har tur båda att vi är gifta med män som är proffsiga i köket. Så i fredags, på tjejfesten hemma hos min fina vän, så bjöds det på kycklinggryta a la maken och passionsfruktscheesecake a la mig (för efterrätter kan jag) . Så, gissa om det behövdes en löprunda i lördags? Varmt och skönt väder var det. På vägen till skogen forsade vattnet i alla små vattendrag.
 
Underbart!

 
Här brukar det strila, inte forsa....


 
Något som inte är lika underbart är ju detta. Vildsvinen har bökat sönder en halv fotbollsplan som ligger väldigt nära vårt hus. Det är inte trevligt att ha dem så nära faktiskt. Lite rädd är jag att jag ska stöta på dem när jag springer i skogen. Vad gör man då?

En lillskrutta som läser läxor i solen.
 
Eftersom även lördagskvällen bjöd på festligheter blev söndagen så där lugn som bara söndagar kan bli. Lunk är ordet.
 
En dansuppvisning för lilltrollet var vad vi orkade med. Eller i alla fall jag. Maken fick ju höra att golfbanan var öppen så han drog iväg till den. Kvar låg jag i solstolen med min bok... helt ok!
 
 
 

fredag 19 april 2013

Våren är här!

I veckan nu så gick jag äntligen in i fas 4 av min löpträning - äntligen! Då var det dags att springa milen för första gången, exkl uppvärming. Geggamojja i skogen men inte mycket snö och is. Helt underbart!

 
Detta är första vägen jag kommer in på när jag har kört min lilla runda uppvärmning. Jag älskar detta! Att ha en underbar skogsrunda framför sig, med underbar natur och färger. Tur jag har lurar i öronen med bra musik för här låter det "klaffs klaffs"... Gegga på baksidan av benen och hela vägen upp till rumpan - men vad gör det?


 
När jag kom fram till sjön, min älskade sjö, så är det inte mycket is kvar på den. Glittrande vatten och fåglar som simmar runt. Äntligen! Bara de betande kossorna kvar nu och så är det sommar sen. Det är så svårt att fånga på bild hur vackert något är men jag kan som sagt springa långt bara för att få se den. Då kanske ni förstår hur mycket jag älskar sjön, om jag kan springa dit varendaste dag den varma OCH kalla tiden på året.


 
Otroligt svårfångat på bild är även vårfloden, eller ja, bäcken kanske... Men ljudet av porlande vatten är helt underbart! Det har till och med börjat bli grönt i skogen runt omkring. Snart är vitsipporna här! I helgen ska jag ta mig en liten runda, det lär ju behövas efter alla festligheter jag ska på.